Jag blir litte stolt över mig själv när jag gör nåt sånt här som jag tycker är väldans avancerat. Klänningen är gjord efter ett omgjort gammalt retromönster. Lite förlängt o sådär.
Jag skippade sprund som mönstret sa o satte i den dragkedja istället. Det blev lite sisådär men funktionsdugligt iaf.
Nästa gång (om det nu blir nån mer)ska jag sy på kantbanden i ärmhålen innan jag syr ihop klänningen! Jag tänkte att det skulle bli fult om man gjorde det men det här är junte direkt vackert. Fankenamamma! Innan jag sätter mig o syr så längtar jag ihjäl mig till symaskinen, när jag sitter o syr så svär jag hela tiden o tänker "varför gav jag mig på det här" o sen efteråt så blir jag stolt o glad. Många känslor vid maskinen alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar